Sågskära är Korröfestivalens eget husband, och gruppens medlemmar drog en gång i tiden igång den bordunstämma som två decennier senare skulle växa till en festival. Det är ingen regelrätt konsert som Sågskära bjuder på vid midnatt på logen i Korrö. Efter bara några inledande låtar drar dansen igång och det blir garanterat mycket trångt på dansgolvet, vilket ställer speciella krav på den som vill ta sig runt i en polska på minimalt med utrymme. Sågskära spelar upp till dans, och ingen vill sitta still. Denna form av danskonserter låter polskor och valser komma till sin rätt. Men man kan ändå vara lite kluven inför fenomenet, å ena sidan visar man musikens ursprung som dansmusik och miljön på den hundraåriga logen är ett mycket stämningsfullt dansställe. Å andra sidan, Sågskära är en av våra intressantaste folkmusikgrupper och deras musik är väl värd att verkligen lyssna koncentrerat och uppmärksamt till även om det rycker i benen.

Cd:n "Orm" var en av fjolårets stora höjdpunkter. Gruppen har utan tvekan funnit ett eget musikaliskt tilltal där man söker sig tillbaka till tidig musik som härstammar från Värend, och därmed sätter man också Småland på den folkmusikaliska kartan. Digert sökande i Smålands musikarkiv har gett resultat i form av flertalet juveler ur den musikaliska skattkistan, och arkivarien, tillika bandmedlem Magnus Gustafsson, trakterar nästan lika många instrument som han har fingrar – från Hardangerfela till säckpipa och cittra för att nämna några – och är tillika festivalgeneral.

Det är omöjligt att skriva om Sågskära utan att nämna de båda sångerskorna Ulrika Gunnarsson vars röst trallar polskor som en bäck porlar om våren, och Marie Länne Persson med en altstämma som visar på mörkare nyanser. Folksångerskor som visar att små visor kan rymma stora musikaliska kvaliteter. Länne Perssons folkliga harpa sätter också sin prägel på musiken. Öviga medlemmar är Anders Svensson (fiol), Toste Länne (fiol) och Magnus Lundmark (slagverk) och just trumman är typisk för musiken från Värend, vilken bidrar till gruppens speciella sound.  Spelningen visade inte bara prov på att folkmusik inte måste rockas till för att svänga grymt, man visade dessutom prov på en del nya alster – exempelvis "Klippings handskar", en hit från 1700-talet som även lär ha varit en av blomsterkungen Linnés favoslåtar – vilket kanske gör att man kan hoppas att en ny cd hägrar. En cd som garanterat kommer att hålla för mången genomlyssning.