"Religion är ett opium för folket", menade Karl Marx och syftade på kristendomens position i det västerländska samhället vid 1800-talets mitt, d.v.s. som en representant för maktutövande och för-tryck. De kristna kyrkorna ansågs stå emot den gryende arbetarrörelsens strävanden och istället inta en reaktionär position i samverkan med politiska högerkrafter och militär. I den berömda affischen föreställande det kapitalistiska systemets pyramid (Pyramid of Capitalist System) hamnar kyrkans representanter strax ovanför militären men strax nedanför industrikapitalister, höger-politiker och kungligheter. I affischen visas att kristendomens representanter har deviset "We fool you". En stark och talande bild av hur dåtidens vänster såg på religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Religionskritiken har alltid varit uttalat stark inom vänstern, eftersom religiösa läror har ansetts stå i vägen för arbetarklassens "objektiva intressen". Religionen ansågs vara ett förtryckarmedel, en produkt av socioekonomiska faktorer. Religionskritiken- och fientligheten har stått sig ända in i våra dagar. Men andra krafter inom vänstern har inte avvisat religiösa läror utan snarare om- eller nytolkat dem enligt en vänster-ståndpunkt, t.ex. att Jesus var son till en snickare, att han värnade om de fattiga och svaga och att han därmed var socialist. I Sverige har organisationer som t.ex. Broderskapsrörelsen och Kristna för socialism varit representanter för en kristen vänster.

Kristendomen förknippas trots allt av många med överhet, etablissemang, dubbelmoral och en historisk barlast som dess representanter knappast har gjort upp med, alternativt anser många att kristendomens kärna, kärleksbudskapet, har glömts bort eller nedtonats. Svenska kyrkan har förvisso avskaffat helvetet, men famlar väl fort-farande ängsligt i mörkret efter en identitet som kan kännas trovärdig. Kryptiska annonskampanjer lär inte hjälpa mot tomma eller halvtomma lokaler eller bristande engagemang. Den unga generation-en tycks vara mer andligt än religiöst intresserad, och efterfrågar mer mystik och meditation än traditionella gudstjänster och kyrkliga vardags-bestyr. Tillbaka till ursprunget kan man tänka. Utanför de ekande tomma kyrkbänkarna syns tecken på att en ny form av andlighet håller på att växa fram – en andlighet som inte definierar sig som religiös och som inte kan inlemmas i de konfessionella trossystemen. Om en ny andlighet växer fram, innebär det också att vänsterns gamla religionskritik behöver sättas in i ett nytt samman-hang för att förklara det vi ser i samhället idag.

"Jag är inte religiös, men jag kallar mig andlig", är en fras eller en bekännelse som människor ibland kan höras yttra. Yttrandet känns igen och är en viktig värdemätare på vår tid – en osäker och famlande tid. Vårt moderna, högteknologiska och konsumistiska samhällssystem innebär i och för sig en stark tro på just modernitet, teknologi och konsumtion, men ett samhälle som enbart baserar sig på dessa värden blir ganska tomt och andefattigt. Även kulturella och sociala värden och företeelser blir gärna exploaterade och kommersialiserade i ett kapitalistiskt system efter-som de viktigaste värdena är ekonomiska, att man kan göra en vinst på dem. Yttrandet kan också förklaras och förstås som de traditionella politiska ideologiernas och partiernas kris men även de traditionella religionernas och trosföreställningar-nas kris i västvärlden. Det kan också sägas vara modernismens kris, d.v.s. tron på att mänsklig-heten skulle vara oberoende något som är större än oss själva och tron på att alla mänskliga problem kan lösas med vetenskaplig metodik grundad på rationalitets- och förnuftsprinciper.

Alla dessa företeelser kallades, av en av postmodernismens teoretiker, Jean-François Lyo-tard, "de stora berättelserna", d.v.s. centrala och allförklarande berättelser av politisk, religiös eller filosofisk karaktär. "De stora berättelserna" skulle enligt Lyotard i det sena 1900-talet ersättas av tillfälliga, subjektiva och partiella sanningar, ett slags inriktning mot det eklektiska där de sanning-ar som passar individen eller gruppen under en viss period är mest gångbara. Dessa sanningar kan hämtas från olika läror och kulturer och kan kombineras efter behag. Varje individ har sina egna sanningar att förhålla sig till, vilket skapar en närmast atomistisk värld. Vad vi än tänker och tycker om "det postmoderna tillståndet", för att citera Lyotard, ligger det säkert något i att mänskligheten på 2000-talet är mindre benägna att ta till sig de traditionella politiska ideologierna och religionerna än tidigare. De partiella, individ-orienterade sanningarna tycks passa vår tid som handen i handsken men behöver inte innebära en bankruttförklaring av "de stora berättelserna", snarare en modernisering och anpassning till nya samhällsförhållanden. Kanske lever centrala tros-föreställningar kvar under ytan på ett sätt som vi inte alltid är medvetna om.

Men att säga sig vara andlig snarare än religiös är dock intressant ur en helt annan synpunkt. Den avspeglar ett uppriktigt behov av icke-materiella och utomvärldsliga värden som inte låter sig fångas av marknadskrafter och medier. Det samhälle som vi lever i uppfyller uppenbarligen inte alla de mänskliga behov som behöver komma till utlopp. Samtidigt uppfyller de traditionella religionerna, och kanske kristendomen i synnerhet, inte alltid de förhoppningar och önskningar som andligt sök-ande människor frågar efter. Det kan i vårt sekulariserade modernt västerländska samhälle till och med röra sig om en direkt religions- eller kristendomskritik som gör att andligt intresserade människor istället rör sig mot andra andliga rörelser och praktiker.

Att definiera sig som andlig istället för religiös innebär rimligen att man inte avvisar tanken på att det finns något större, mer ogripbart och oförklarligt än det samhälle och de fenomen som vi dagligen känner och upplever. Men samtidigt låter sig denna identitet inte nödvändigtvis inlemmas i de traditionella religionernas dogmatik. Man kanske inte ens kallar det Gud, utan snarare principer eller fenomen. För många kan andlighet definieras som att sitta i naturen och kontemplera eller att skapa i kulturell mening. För många kanske inte andlighet förknippas med religiösa upplevelser överhuvudtaget utan ett förhållande till medmänniskor och omvärld.

Andlighet kan därför även tjäna som civilisations- eller samhällskritik, som en reaktion mot före-teelser som vi kan finna onyttiga, ohälsosamma eller direkt skadliga. Ett samhällssystem som domineras av en nyliberal, ekonomistisk agenda och där effektivitet och exploatering av människors behov och känslor är vanligt förekommande behöver en motvikt. För att inte tala om behovet av en motvikt mot stress och otillräcklighet som många av oss har att hantera. Denna motvikt kan vara av politisk karaktär, men även andlig eller en kombination av både och. Andliga rörelser har ofta lite av subkulturell karaktär över sig, de verkar på något sätt lite under samhällsytan och låter sig inte alltid fångas så lätt. I samma mån som det traditionellt religiösa har ändrat skepnad i vår tid har även den traditionella synen på politik gjort det. Man talar numera om livsstilspolitik vilket kan ses som en utveckling på tanken att det privata är politiskt. Att leva som vegan, feminist eller miljö-medveten är ett sätt att ta politisk och ideologisk ställning. Trots att människor idag i lägre grad är politiskt aktiva eller partianslutna visar ett engage-mang på detta sätt att dessa former av livsstils-politik kan ta sig andliga uttryck.

Denna civilisationskritiska andlighet kan även handla om människors behov av sinnesro, känsloutlopp och kreativitet. I dessa fall handlar det om behovet av att finna sig själv, att utforska sig själv och att möta människor på ett mer djupliggande plan. Men denna typ av civilisations-kritik har även en mer politisk udd, då den sinnesro, känslobefrielse och kreativitet som människor söker men saknar inte bejakas inom ramen för ett kapitalistiskt samhälle. Snarare kan det vara så att ekonomiska faktorer kan sätta upp hinder för den kreativitet som vill komma ut. Den kreativitet som kommer till uttryck i kulturella sammanhang riskerar alltid att kommersialiseras och omstöpas i konventionella, ofarliga former. Särskilt gäller det kulturella uttryck som har en maktkritisk agenda.

Att bemästra det rådande samhället och att skapa ett eller flera alternativ till det engagerar många människor runt om i världen, även i vårt land. Det kan röra sig om att skapa ekobyar, kollektiv-boenden på ekologisk och andlig grund, olika typer av självförsörjningsformer i form av odling, hantverk eller kultur, bilda grupper på emancipatorisk grund (feminism, HBT osv.) eller skapa och utveckla nya eller nygamla former av andlig verksamhet (yoga, meditation, kirtan, frigörande dans, fri-görande teater, sång, måleri, relationssamtal, cirkeldanser osv.). Alla dessa exempel och många fler kan definieras som alternativ till rådande samhällsstrukturer och villkor för hur kreativitet får komma till uttryck. Även alternativ politisk verksamhet som socialistiska, feministiska och ekologiska grupper representerar kan ha en andlig dimension, men behöver inte ha det. I den sociala forumrörelsens paroll "En annan värld är möjlig" eller "En annan värld är nödvändig" ligger en andlig dimension, då kritiken mot nyliberalismen även angrips utifrån ett etiskt perspektiv.

Med andlighet kan även avses principen om icke-våld, d.v.s. att inte bruka våld på människor, djur och natur. Människor som intresserar sig för sådana frågor engagerar sig i fredsfrågor, djurrätts-frågor eller ekologiska frågor. Tanken som icke-våld som en bärande princip finns inom många former av andlighet, och det gör den värd att tas på allvar som en faktor för samhällsförändring. Exemplet Mahatma Gandhi och begreppet "ahimsa" (icke-våld) som ett led i kampen för Indiens självständig-het är talande i denna riktning liksom Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen i USA.

Det andliga kan alltså både handla om en individuell strävan efter att söka sitt inre, sitt "jag", att finna sinnesro och personlig utveckling men även om ett önskemål om att tillsammans med andra vara med och påverka samhället i en andligare riktning, d.v.s. en mer hänsynstagande, samverkande och mjukare riktning. En riktning som går i ekologisk och holistisk riktning och som avvisar penningekonomin och materiella och konkurrerande värderingar som allenarådande. Många andligt sökande människor vill nog ofta kombinera dessa båda perspektiv – det individuella och kollektiva.

De traditionella religionerna och troslärorna har i många fall inte de svar som efterfrågas, därför vänder sig människor i högre utsträckning istället till alternativa rörelser och grupper som kan skapa en slags rörelse.