Från vänster: Magnus Gustafsson, Mikael Marin, Olov Johansson, André Ferrari och Roger Tallroth. I fonden syns även Väsendansare.   Foto: Ive Brissman

Ett dansant Väsen

Den internationellt kända folkmusikgruppen Väsen har gått från klarhet till klarhet och för många blivit höjdpunkten under den årliga Korröfestivalen. Inte heller i år behövde festivalpubliken bli besviken. Slagverkaren André Ferrari var tillbaka i gruppen efter några års uppehåll, bland annat som musiker i Orups band. Det moment som tillkommit i år var annars sex unga och mycket skickliga dansare som framförde folkliga danser från den store botanisten och vetenskapsmannen Linnés tid. En platta på temat har för övrigt Väsen släppt tidigare under året. För den som följt Väsen och besökt deras konserter under några år, och därmed vant sig vid täta och intressanta framföranden, gav introduktionen av dansarna inledningsvis dock ett något distraherande intryck. Väsen hamnade plötsligt i skymundan och reducerades till ett slags kompgrupp medan dansarna tog överhanden. Denna känsla minskade dock efterhand, vilket gjorde även Väsen rättvisa. Störst intryck gjorde definitivt "Carl XII´s marsch vid Narva", där den suggestiva och mycket riviga musiken ackompanjerades av en lika suggestiv och effektfull dans. Den musikhistoriska bakgrunden till Linné och dennes förhållande till folkmusiken har framtagits av Korröfestivalens egen general, tillika musikarkivarien Magnus Gustafsson, som även bitvis ackompanjerade på fiol.

Till Väsens kännetecken hör även den underfundiga humorn, vilken kom till uttryck redan inledningsvis då nyckelharpisten Olov Johansson berättade hur gruppen fått ett erbjudande av Uppsala universitet att göra en konsert i samband med 300-årsminnet av Linnés födelse. Väsen försäkrades av universitetets företrädare att Linné varit mycket intresserad av folkmusik. "– Jaha!?", var Olov Johanssons mycket tveksamma kommentar. Efter att ha framfört en av Linnés favoritpolskor under Korrökonserten sammanfattade nämnde Johansson att " – Ja, den här polskan gick alltså Linné runt i Uppsala och gnolade på".

Denna underfundiga humor utgör som sagt Väsens kännemärke, och den har nog varit särskilt användbar i samband med det förväntat pompösa och tämligen meningslösa Linnéjippo som plågat Svea rike under året. Linnéåret kommer snart att vara bortglömt, men Väsens musik och konserter kommer vi säkerligen att få anledning att glädjas av många år framöver.

Henrik Brissman