Monterey Pop,

directed by D. A. Pennebaker

Monterey-festivalen i juni 1967 brukar betecknas som världens första rockfestival och som inledningen på "Summer of Love" samma år. Festivalen har alltid hamnat lite i skuggan av sin mer bemärkta festivalsyster – Woodstock 1969. Helt oförtjänt uppenbarligen, eftersom den något mindre festivalen ur både ett musikaliskt och logistiskt perspektiv var betydligt bättre. De musikaliska framträdandena var överlag av hög kvalitet, och publiken kunde både se och höra artisterna tillfredsställande. Flera artister fick sina absoluta genombrott under festivalen; Jimi Hendrix som återvänt till USA efter en längre tids vistelse i Storbritannien, Janis Joplin som kanske genomförde sin bästa konsert någonsin, The Who som äntligen fick visa upp sig inför en större amerikansk publik, vilket garanterade dem en stor popularitet i USA för många år framöver, Otis Redding som framträdde inför en vit publik för första gången, Ravi Shankar som överraskade den unga publiken och hänförde med sitt meditativa sitargung osv.

Dessa festivaldagar har nu släppts på DVD med kommentatorspår och intervjuer, och det är bara att njuta. Den psykedeliska perioden befann sig ännu i sin sköraste och skönaste linda, vilket även märks på de härliga publikbilderna. De ser ut att trivas med den äran i sina färgstarka och härligt flummiga kläder, och det är inte utan att man bli avundsjuk för att man inte hade möjlighet att vara med. Samtidigt verkar de förhållandevis skygga inför kameran, vilket dagens mediemedvetna ungdomsgeneration knappast gör. Inga jämförelser i övrigt dock! Filmen, som hade premiär 1968, är ett oerhört intressant kulturhistoriskt och musikaliskt dokument (40-årsjubileum) som varmt kan rekommenderas att se flera gånger.

Henrik Brissman

Janis Joplin under Monterey Pop 1967.