När Åsa som barn en gång påtalade likheten i utseende mellan Marcus Wallenberg och hennes farfar inför sin farfar, svarade han: "- Hooonom träffa jag en gång. Han sa till mig: Karl Andersson, du är den styvaste på hela Metallverken! Utan dig klarar vi oss inte! Så sa han. Vet du vad jag svara? Jo, jag sa, hörru Marcus Wallenberg, du är den styvaste av alla kapitalister, men utan dig klarar vi oss alldeles utmärkt. Så sa jag t’en. Tror du mig inte, jänta?"

Denna klockrena kommentar påminner mycket om min egen barndom och uppväxt, där stoltheten och kamplusten om vartannat kamperade ihop hos t.ex. mina morföräldrar eller mina fastrar. De tillhörde definitivt inte samhällets ekonomiska eller kulturella elit, men deras arbetarklassbakgrund och politiska engagemang gav dem klarsynthet och humor, där överheten aldrig gick säker.

Historikern och kulturjournalisten Åsa Linderborg har skrivit en riktig pärla till arbetarklass- och folkhemsskildring förlagd under i huvudsak 1970- och 80-tal, och allt tal om arbetarlitteraturens död kan därmed avfärdas. Lägg därtill Susanna Alakoskis "Svinalängorna", Anneli Jordahls "Klass – Är du fin nog?", Elsie Johanssons Nancytriologin och antologin "Tala om klass" för att nämna några exempel.

Den röda tråden i Linderborgs "Mig äger ingen" är relationen mellan Åsa och hennes far, härdarmästare Leif Andersson, i Västerås. Härdarmästare Andersson, som ägnade omkring 35 år åt Metallverken i den stora industristaden, som redan under Åsas uppväxt var under stor förändring liksom Sverige i övrigt. Det rör sig inte om någon bitter eller sentimental uppgörelse med fadern (eller modern) eller med hennes uppväxtförhållanden. Nej, det rör sig snarare om ett ömsint porträtt av fadern, där dock alla skavanker och skevheter får finnas med. Det finns ingenting att dölja eller förtiga. De humoristiska och sorgliga ögonblicken avlöser varandra, och nog ryms en stor portion stolthet i porträttet av fadern och uppväxten.

Ett av flera intressanta perspektiv, som anläggs i skildringen, är den uppenbara skillnaden mellan den försiktige och ängslige fadern och den mer akademiskt skolade och politiskt manifesterande modern. Att vara vänster kan man vara på skilda vis, vilket kommer till uttryck i boken, där härdarmästare Andersson inte har mycket till övers för kulturvänstern eller de akademiskt skolade aktivisterna. Samtidigt vågade fadern aldrig låta sina politiska åsikter riktigt komma till uttryck med risk för att bli registrerad eller avskedad från jobbet. Denna ängslan fanns knappast på moderns sida med rötter i arbetarstaten i öster.

Nej, fadern höll sitt hem snyggt och prydligt, städade ofta och pyntade i fönstren så granntanterna skulle stå där och beundra och förundras. Samtidigt lät han sin egen och även dotterns hygien komma i andra hand, där alkoholen alltmer tog överhanden över hans liv.

Åsa Linderborg har på senare år gjort sig känd som en spännande och orädd samhällsdebattör och historiker. Hon har ofta sökt striden, men i ett ganska deprimerande debattklimat även fått hård och ofta orättvis kritik. Med "Mig äger ingen" har hon fått upprättelse som folkhemsskildrare och skönlitterär författare på de borgerliga kultursidorna. Måtte Linderborg få mer sällskap som vänsterröst i ett ganska torftigt politiskt debattrum.

Henrik Brissman