Under natten mellan fredagen 19/9 och lördagen 20/9 anordnade Reclaim the Street en gatufest. Detta arrangemang, som inte ens var en del av det offentliga ESF-programmet, har ändå använts i den borgerliga dagspressen för att koppla samman ESF och kravallrubriker. I samband med denna gatufest kom det att utbryta en del stenkastning mot poliser. Sex rutor krossades i SE-bankens fönster, en man som träffades av glassplitter hamnade i bråk med reclaimarna. Poliser hade intagit en ny strategi: man skulle inte ingripa för att inte genom sitt eget beteende medverka till att en våldsspiral sattes igång. Man kan gratulera polisen till den nyvunna insikten om att deras egen närvaro påverkar händelseförloppet. Att de genom att välja en konfrontativ linje kan agera så att de snarare häller fotogen än olja på vågorna, är ju något som händelserna i Göteborg 2001 bar vittnesbörd om.

Bild: Per-Olov Forsström

Under den stora ESF-demonstrationen under lördagen tågade 15 000 personer (arrangörernas uppgift, poliser säger att det var 10 000). Polisen och arrangörerna av det Europeiska Sociala forumet hade en överenskommelse. Polisen skulle inte synas under demonstrationen. Endast de ordningspoliser som fungerade som dialogpoliser skulle vara synliga. För den som gick i tågen var dock inte poliser långt borta, vid sidogatorna kunde man se rader av piketbussar parkerade. I luften surrade hela tiden helikoptrar. Trots att arrangörerna själva garanterat att inget skulle ske under denna stora demonstration – som närmast kan liknas vid en glädjefest – så lät inte poliser sig lugnas helt.

Vid Triangeln hade polisen spärrat av McDonalds – en mer värdeladdad symbol för den imperialistiska kapitalismen av idag är onekligen svårfunnen. McDonaldsägarna kände sig tydligen oroad av demonstrationen, eftersom ridande polis var utplacerade fullt synliga för alla demonstranter. Här inträffade så en episod. Någon ur det så kallade svarta blocket kastade så en flaska mot polisen: Den föll till marken utan att träffa någon. Det svarta blocket hade själva vakter i sina led. Vi har talat med en av dessa, vi kan kalla honom Mats. Han säger att polisen faktiskt lovat att hålla sig utom synhåll under hela demonstrationen. Detta var en överenskommelse mellan ESF-arrangörerna och polisen, men trots det ställde man sig alltså på vakt utanför McDonalds. Det kan naturligtvis uppfattas som en provokation av vissa. Men svarta blockets egna vakter satte alltså direkt stopp för några oroligheter. Och något mer än den enda flaskan kastades aldrig.

Ändå var det alltså detta som blåstes upp till nyhetsstoff. Medierapporterna från de sociala forumen kom i väldigt liten utsträckning att handla om vad som faktiskt händde på seminarierna och debatterna som anordnades. Magnus Wennerhag, sociolog som forskar om sociala rörelser, menar att "mediernas egna förväntningar på skadegörelse och bråk med polis inte är något nytt. Aktivister som krossar bankfönster har högre nyhetsvärde än aktivister som diskuterar hur vårt samhälle bör förbättras. Sedan spelar det ingen roll om fönsterkrossarna är en handfull och de andra fler än tiotusen. På samma sätt väcker en fuskande riksdagspolitiker större intresse än 349 som diskuterar hur samhället bör förbättras. Sådan är vår tids medielogik." (Sydsvenskan 08-10-05).

Men är det bara nyhetsvärdet som gör att man fokuserar på fåtal krossade bankfönster, snarare än de tusentals som diskuterar hur en annan värld är möjlig? I borgerlig media, Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet har man bedrivit en nyhetsjournalistik som får sin ideologiska grund belyst genom ledarsidornas kommentarer. På ledarsidorna ropar man efter hårdare tag mot demonstranter och inskränkningar i demonstrationsrätten. På nyhetsplats har man intervjuat poliser som uttryckt missnöje med polisledningens strategi. Artiklarna har en klar vinkling av att vilja framställa det skedda som en slags toppstyrd polisledning som inte lyssnar på fotfolket.

Rubriker talar om att polisen lade sig platt. Individuella poliser har uttalat sig om sin frustation inför strategin att inte ingripa när gatufesten urartade. Enskilda Malmöbor har uttalat sig om hur hemskt det är att se sin stad slås sönder. Bilderna i artiklarna visar polis och piketbussar. Sydsvenskan tar fram brösttoner och tar i: "Insatsledningen må vara nöjd, men människorna i Malmö har all anledning att vara upprörda och arga. Den enorma polisinsatsen lyckades inte skydda staden mot våldet. Och frågan är vad som sker med demokratin om det inte går att ordna stora möten som ESF utan kravaller. Att polisens första uppgift måste vara att upprätthålla lag och ordning är så självklart att det inte borde behöva sägas." (Sydsvenskan 08-09-22).

Hårdare tag mot demonstranterna är ledordet även i Dagens Nyheter. Så här låter det i en huvudledare: "Man kan tycka att det är stötande att anarkister som varken respekterar äganderätt eller demonstrationsrätt behandlas som små prinsessor på ärten som måste skonas från traumat att skåda en polis. Man kan tycka att det är dags för dessa tonåringar att lära sig stå ut med att vi lever i en demokrati och en rättsstat där det både finns ett knippe regler vi tillsammans kommit överens om och en poliskår som anförtrotts ett våldsmonopol." (DN 08-09-24) Men man stannar inte vid att ropa efter hårdare tag av polisen. Nej; demonstrationstillstånden bör villkoras enlig DN:s ledare. Det "finns lärdomar att dra av kampen mot fotbollshuliganerna. Precis som man där lägger en del av ansvaret på klubbarna bör man lägga en del av ansvaret på arrangörerna av dessa våldskantade tillställningar. Precis som på arenorna borde bråkstakarna kunna svartlistas. Arrangörerna skulle kunnas göras ekonomiskt delansvariga. Demonstrationstillstånd skulle kunna villkoras. Det är hög tid att sluta dalta med den antidemokratiska vänster som i längden hotar allas vår demonstrationsrätt. Därtill är den alldeles för värdefull." (DN 08-09-24)

Polisens strategi, som har inneburit dialogpoliser istället för konfrontation har strävat efter att undvika bråk eftersom det kan urarta till kravaller. Denna strategi kallas daltande, den antidemokratiska vänstern hotar allas vår demonstrationsrätt. Så ser den borgerliga retoriken ut. Kravet på att polisen bör gå hårdare fram lindas i floskler om demokrati som skall dölja att man samtidigt ropar på inskränkningar i densamma. Men en sak är säker: har man väl infört begränsningar i demonstrationsrätten kan man också vara säker på att de kommer att tillämpas och hur de kommer att tillämpas, när den borgerliga retoriken lever enligt "guilt by association" som syftar till att i slutänden stämpla hela vänstern som antidemokratisk, är inte svårt att föreställa sig. Men vem bestämmer vad representerar vänstern - det finns andra bilder än de som förs fram i borgerlig media.

Bild: Per-Olov Forsström

Det finns ett faktum i sammanhanget som borde vara det primära att tala om. Det blev inga kravaller i Malmö! Reclaimarnas gatufest kan inte jämföras med händelserna i Göteborg, Genua eller Seattle. Vi kan gratulera arrangörerna och alla dem som tog sin medborgerliga frihet på allvar och gick ut och visade sin åsikt. Vi kan faktiskt även gratulera poliser för att ha lärt sig något om hur man betraktar sin egen roll och hur man bör agera inför stora folkliga demonstrationer. Vi kommer säkerligen få se fler, och i ett demokratiskt samhälle borde det vara en självklarhet. Men borgerliga tidningar blåser upp sig av moralpanik inför svarta rubriker om kravaller och frustrerade poliser som inte tillåtits göra sitt jobb, och man försöker skapa bilden av ett allmänt och utbrett missnöje inför polisens nya strategi. Att de tar tillfället i akt att skuldbelägga och misskreditera hela vänstern är inte att förvåna. De förmedlar en helt förvanskad bild av verkligheten, där svarta blocket och Reclaim the Street, vilka är en försvinnande liten del av den nya sociala rörelse som vi ser växa fram, får representera alla och ge dem en våldsstämpel som bara finns i borgerliga skribenters fantasi.

Mellan raderna kan man utläsa att den verkliga orsaken till missnöjet med den polisiära insatsen är att man gärna sett kravaller. Att det de facto tjänat deras syften, eftersom det hade varit ett skäl att ropa på ännu hårdare restrektioner av de demokratiska rättigheterna som vi har i samhället. Men den inställning till demokrati som kommer till uttryck i Dagens Nyheters och Sydsvenskans ledarsidor är allvarlig. Den visar oss att de verkliga fienderna till demokratin varken bär svarta luvor eller festar loss på gatorna nattetid – de sitter i redaktionerna i borgerliga tidningar.

Bild: Per-Olov Forsström

European Social Forum tågade under parollen En annan värld är möjlig. Det är också möjligt att ge en helt annan bild av ESF, än den som gavs i borgerliga media. Demonstrationer av den storlek vi nu ser har vi inte sett sedan Vietnam-demonstrationerna under 1970-talet. Förutom de traditionella parollerna och röda fanorna tar sig dagens demonstrationståg ibland närmast karnevalsartade uttrycksformer, med clowner och färgglada fanor. Det är kanske en illustration av det som Michael Hardt och Antonio Negri talar om, nämligen att upproret måste vara glädjefyllt och inte grundat i hat. Det är också en illustration av de nya former av aktivism som växer fram i samband med den nya sociala rörelserna. Här ser vi en rörelse som möter poliser med helt andra metoder än gatstenar.