Med nya låtar i bagaget

När Marie Bergman spelar på Mundekullafestivalen är det en sparsmakat akustisk konsert, förutom den egna gitarren står maken och gitarristen Lasse Englund för kompet. Båda är två är erfarna musiker och tillsammans ger de en tät föreställning, som inte bara förmedlar finstämdhet utan även sväng. Den akustiska sättningen skalar av musiken och låter sångarens röst komma till sin rätt. Rent musikaliskt leder associationerna till Emmylou Harris, men de båda sångerskorna är också besläktade med röster som rymmer mognad och känslighet som berör och bär upp texterna.

Låtlistan visar prov på en lång artistkarriär och innehåller guldkorn som "Brevet, vad är jag rädd för", men Bergman har också flera nya låtar med sig i bagaget, och textmässigt visar de visar ett intressant samhällsengagemang. Starkast intryck ger "Anna Polotkovskaya" om den ryska journalisten med samma namn som dödats med tre skott i bröstet och ett fjärde i huvudet sedan hon skrivit om krigets vansinne i Tjetjenien. Låten "Änglar finns dom?" riktar sig till dem som tror att de besitter sanningen och riktar en särskild känga åt en viss man i ett vitt hus – som ingen kan missta sig på vem det anspelar på. Även om religös fundamentalism får sig en rejäl dos kritik visar Bergman en öppenhet för mystiken. Hon berättar hon om sin fascination inför en 1500-talsikon hon sett i Trondheims kyrka, en så kallad Veronikas svetteduk och mellansnacket leder smidigt och elegant över till en tolkning av Cornelis Vreeswijks "Veronica" från förra skivan "Marie och de vise männen" som kom 2004. I november går Marie Bergman in i studion igen, för att spela in en ny platta och konserten lovar att vi kan se fram mot ett intressant alster från en av Sveriges mest gedigna kvinnliga singer/songwriters.

Ive  Brissman